ibland kan man tro att allt är bra, man har en bra känsla... en underbar känsla tillochmed.. och sen


sen känns det som någon släpper en bomb.. stor eller liten... marken försvinner under fötterna.. man vill bara därifrån, eller kanske sparka och slå, kanske gråta eller skrika, tillochmed gå ut och bara tokspringa en mil.. eller två.. slippa tänka, slippa prata, slippa vara.... bara försvinna en stund...

för att sen kunna återhämta sig och ta nya tag, se att världen kanske inte gick under iaf..

.. men faan va jobbigt det är just när det händer... fan va arg man är, besviken, sårad!


och kan du tänka att det inte handlar om någon kille... ne

det handlar om något annat, en passion...


äh....

"So what I´m still a rockstar"